Gestaltningsuppdrag del 1
Hur tänker man kring ett gestaltningsuppdrag, egentligen? Tja, det finns nog lika många tänk som det finns människor, antar jag. Så här tänker jag!
Gestaltningsuppdraget jag arbetar med just nu gör jag åt en skola på uppdrag av en kommun. Hur svårt kan det vara? Hm. Faktiskt kanske svårare än man tror, när det kommer till kritan. För att lära mig läser jag själv ivrigt om andras gestaltningsuppdrag så snart jag kommer åt. Jag antar att andra gör som jag och att det finns ett sug efter information av alla de slag om just konstgestaltningar - därav detta blogginlägg.
För att få till motivval, former och färger så att de passar ett uppdrag behöver i alla fall jag vrida och vända, analysera, prova och utforska en hel del först. Det tar tid.
Vridandet och vändandet resulterade den här gången bland annat i gestaltningen Kottar och Knytt som består av sex vägghängda verk. Den ska placeras i en förskolas matsal på en vägg med sluttande tak, i ett hörn där takhöjden är på rejäla fem meter. I gestaltningen ingår bland annat en kotte och två barr, se modellbild nedan. Motivvalen till väggen är inte gjorda av en slump:
Under ett besök på skolan framkom en önskan från personalen att få in något av det som finns i naturen runt skolan. Kottar och barr hade jag precis lagt tid på att studera för ett annat konstnärligt samarbetsprojekt, Living in Harmony With Nature, som jag driver tillsammans med forskaren Matteo Giusti och i vilket jag gör konst av hans forskning. Kottar och barr finns det gott om runt skolan. Jag hade förenklat och abstraherat just kottar och barr och lagt min personliga touch på uttrycket av dem nästan precis i samma veva som när detta uppdrag kom och liksom satte sig i mitt knä.
Bildcollaget ovan visar bland annat två rätt naturtrogna, bruna kottar i porslin. De är ungefär lika stora som riktiga kottar, dvs cirka fem centimeter långa. De tog några timmar att skulptera, glasera och bränna. Dem gjorde jag innan jag fick gestaltningsuppdraget. De två bruna kottarna är maquetter (tredimensionella skisser i liten skala). Att göra en maquette är ett väldigt bra sätt att känna sig för innan man gör något "på riktigt", tycker jag. Innan man abstraherar eller förenklar ett motiv/objekt är det bra att förstå det först. Det blir lättare att sedan veta vad som kan skalas bort utan att tappa bort själ på vägen. Bredvid de två bruna kottmaquetterna i fotocollaget finns den gröna kotte jag gör till gestaltningen i matsalen. Matsalen har ett grönt golv. Den gröna kotten är gjord i MDF som figursågats, skulpterats med karvsnitt och målats. Den är ungefär åttio centimeter lång och har tagit många dagar att göra. Längst ner syns ett av de två barren som gjorts i samma material och med samma tekniker som kotten.
I mitt skapande bygger jag ofta fantasivärldar befolkade av olika hittepå-väsen. Jag tycker om att skapa med handkraft och använder så långt som möjligt mekaniska verktyg. Jag vill gärna att det ska synas att det jag skapat gjorts - noga och omsorgsfullt - just för hand. För mig blir det jag gör som en sorts teater när jag arbetar. Scener uppstår i vilka väsen kommer till liv, talar med varandra - och med mig medan jag skapar - och saker händer. I gestaltningen Kottar och knytt arbetar jag på just det viset och det gör uppdraget extra roligt för mig. Det är så tydligt att Kottar och knytt är jag! Å andra sidan kan ett uppdrag ju också få en att bryta ny mark - och det är inte fel det heller. På det viset är det nog med verket Handhjärtat som ska hängas i en entré i en grundskolbyggnad på samma skola. Handhjärtat är den andra delen i uppdraget jag fått. Om det berättar jag mer i något senare inlägg.
Vill du veta mer om uppdraget är du välkommen att kika in här i min blogg igen. Här berättar jag om uppdraget lite som det utvecklar sig. Eller om du undrar över något specifikt i uppdraget kanske jag beskriver det.
